Hejsan.

Jag som pluggar kan tycka att det räcker med all den kurslitteraturen som vi läser under kurserna. Men nu så här till sommaren kan det vara skönt att koppla av och börja läsa någon bra bok - som jag valt själv.

Boken är en serite i fyra delar. Den första boken heter Beautiful Creatures och har även gjorts till film. Boken handlar om en tjej vid namn Lena Duchannes som flyttar till en liten stad vid namn Gatlin. Där träffar hon en kille vid namn Ethan Wate. De upptäcker snabbt att de är menade för varandra, men det är något speciellt med Lena som de andra invånarna i Gatlin inte tycker om. 

Mycket riktigt hon är inte som de andra och Lena fyller sexton år kommer hon att förändras. En okänd värld av magi väntar på att slå klorna i henne. Hennes krafter håller på att vakna, och hennes kärlek till Ethan kan inte få fortsätta . Men Ethan är beredd att göra vad som helst för att inte förlora Lena. Han tänker inte ge upp.

Den är mycket spännande och bara den första boken är översatt till svenska, den andra kommer i slutet på Augusti.

De andra böckerna heter (på engelska) Beautiful Darkness, Beautiful Redemption och Beautiful Chaos. På svenska heter de endast Beautiful Creatures del 1, del 2 osv.

Sitter fortfarande och funderar på om jag ska beställa dem på engelska, i pocket format, så jag kan fortsätta läsa nu när den första boken börjar lida mot sitt slut...

I hela mitt liv har jag kämpat med min vikt. Jag har blivit kallad anorektisk och har alltid fått förklara mig, att jag faktiskt äter, men jag går ändå inte upp i vikt.

Under hela min gymnasietid har jag försökt öka i vikt, i alla fall några kilo. Folk har fångat mig varför. Mitt svar var alltid detsamma; för jag vill kunna gå in i en vanlig affär och köpa byxor. Jag vill inte lägga 700 kronor på ett par jeans när allt jag får varje månad är 950.

De kunde inte förstå att jag kunde vantrivas så pass mycket i min kropp som jag faktiskt gjorde - jag var ju smal!

Några veckor efter jag tog studenten blev jag skickad till en dietist av en läkare. Jag skulle genomgå en operation och läkaren ville att jag skulle gå upp några kilon - eller enligt mig, inte gå ner.

Den choken jag fick när jag ställt mig på vågen och hon sa vad jag vägde, jag minns den än. Hur svag jag kände mig. Hur hela rummet började snurra.

43 kg.

Jag vägde 43 kilo på mina 166 cm.

Efter att ha rådfrågat henne om hur jag ska göra med min viktökning fick jag recept på proteintillskott. Dessa skulle jag dricka tre gånger om dagen, tillsammans med mat.

Undertiden jag drack dessa tittade folk på mig som jag var galen. För dem var detta ett sätt att gå ner, inte gå upp. De frågade mig varför jag drack dessa. Som om jag behövde någon som påpekade att jag var dum i huvudet utan att veta om varför.

Två månader efter min operation, tre månader som jag druckit proteintillskottet var jag tillbaka hos dietisten. jag skakade likt ett asplöv. Hade jag gått ner-, gått upp-, eller hade inget hänt?

46 kg.

Jag hade gått upp hela tre kilo på tre månader - inklusive min operation! Den suck av lättand jag gav kunde nog höras miltals bort.

Fram tills det att jag var runt 21 år gick jag upp ytterligare fyra kilo. Runt 50 kilo har jag legat och pendlat på länge. Ibland vägde jag runt 49 ibland upp på 50,5. Men jag mådde bra. Det var det som var det viktiga.

Men för ca två år sedan lärde jag känna min sambo och vikten under 50 var ett minne blott. Jag mådde som bäst och jag åt mer eftersom jag hade någon att äta med, samt en person som älskade mig över allt annat.

I november förra året flyttade vi ihop och nu ligger mina kilon på ungefär 52-53. Jeans som jag har haft i strax över två år, med midjemått 25, passar inte så bra längre och mina favoritjeans som jag kunde ha för två månader sen, går bara upp till halva låren idag.

Men jag ser mig själv mer som en kvinna nu, och inte en flicka. Jag har fått mer kurvor och jag ser mig själv som mer attraktiv nu än innan och ingen har kallat mig anorektisk på mycket länge.